Det känns som att jag håller på att lära mig någonting... Något som jag egentligen vet om mycket väl, men jag måste kanske praktisera det innan jag lär mig det på riktigt. Ja, vad är det då? Jo... Att man verkligen ska uppskatta det man har och inte sörja över det som man inte har. Det händer ofta att jag tänker "om det ändå vore såhär och såhär så skulle allt vara perfekt". Och då ger jag mig tusan på att det är så, och att jag inte riktigt kan leva fullt ut än, eftersom jag inte har just det som skulle fullgöra min tillvaro. Men seriöst? Hur ofta är det verkligen så att det är en liten onödig detalj som fattas i ditt liv som skulle göra allt komplett? Nu har jag i alla fall lärt mig att något jag väntat på aslänge känns medelmåttigt efter bara ett litet tag. Knasiga mig.