Jag måste tydligen alltid tänka en massa. På allt! Fundera över vartenda slut varje gång som jag kommer till ett vägskäl. Det är ju bra ibland, jag menar, jag gillar det. Det är vad som gör mig till mig och en bra egenskap jag har, en som jag har nytta av. Att jag tänker igenom mina val, noggrannt och funderar över vad jag verkligen vill. Ett exempel är gymnasivalet, alltså vilket program jag skulle välja, det var verkligen en svår och lång beslutsprocess. Men det blev också så bra, idag känner jag mig så himla nöjd. 

Dock önskar jag bara att jag ibland kunde sluta tänka så mycket och bara göra något impulsivt, gå på känsla och vad som flyger i mig just för stunden. Jag vet att jag skulle oj:a mig över det efteråt, men då skulle jag också vara en erfarenhet rikare och kanske skulle de leda till nya öppna dörrar, dörrar jag aldrig kunnat öppna med min eftertänksamma nyckel. Eller så skulle en dörr stängas framför ögonen på mig, men det skulle inte göra något, för sådant händer. 

 

Jag ska göra något där jag inte tänker så mycket, nu ska jag bara ge mig in i det, med huvudet före! Det har jag planerat...hehe...