Mitt solsken
Publicerat 2013-12-12 23:16:43 i
AllmÀnt
Denna dag har varit den sĂ€msta pĂ„ lĂ€nge. Ingenting har gĂ„tt som jag velat. FrĂ„n morgonen till kvĂ€llen. En riktigt dĂ„lig dag, ni vet, sĂ„dana dĂ€r man har, sĂ„dana dĂ€r jag har allt oftare... ĂndĂ„ Ă€r det nĂ„got som fĂ„r mig pĂ„ fötter efter varje fall, en sol som lyser igenom efter varje regnskur. Det finns en anledning till att jag orkar kliva upp varje morgon och gĂ„ till skolan med ett leende pĂ„ mina lĂ€ppar. NĂ„got som tar mig igenom de timmar dĂ„ stressen inte ens kan rĂ€ddas av mina fina vĂ€nner och familjen Ă€r för lĂ„ngt borta. En person som fĂ„r mig att glömma alla bekymmer och som hĂ„ller om mig dĂ„ de krupit sig alltför tĂ€tt inpĂ„. NĂ„gon som finns kvar efter alla stunder med hysteriskt och för ögat omotiverat grĂ„tande och som lugnt sĂ€ger "jag Ă€lskar dig" nĂ€r jag med rödgrĂ„tna ögon, hastiga andetag och en gnutta panik i kroppen tomt stirrar in i vĂ€ggen. Till dig vill jag bara sĂ€ga tack. Tack Ă€lskling för att du vill vara min. Tack för alla gĂ„nger du försökt förstĂ„. Tack för att du Ă€r en Ă€ngel nĂ€r jag Ă€r djĂ€vulen. För att du har tĂ„lamod och för att du gör mig lugn. Tack för att du fĂ„ngar mig varje gĂ„ng jag faller och för att du alltid kommer med ljus dĂ„ det börjar bli mörkt. Tack för att du finns, Anton. Jag Ă€lskar dig, för alltid.
